Hejsan, var ett tag sedan jag skrev men har vart mkt att göra och jag har väl som vanligt hållt allt inom mig är på nått sätt alltid lättare att göra så.

Mycket har hänt på senare tid, begravningen har man haft, mkt stöd har man fått både från släkt och vänner, både avlägsna och nära. Mitt liv börjar väl att ta en positiv vändpunkt, skolan ordnar sig totallt nu till våren så mina slutbetyg kmr att bli klara. Jag har börjat med körkortet och jag börjar även söka ställen att flytta till eftersom ja, Gällivare är ingen plats med framtid inte för min del iaf.

Var jul för några dagar sedan lr aa rättare sagt fyra dagar sedan, den var väldigt konstig. Vi hade julpynt, julgran, julklappar och julmat men det kändes inte alls som jul, stämningen kom liksom aldrig. Förut brukade det bero på att jag hatar julafton det är liksom inget som har haft positiva intryck på mig har aldrig upplevt en bra jul helt enkelt. Men denna gången var det verkligen pappa som saknades, menar har aldrig brytt mig om jul tidigare men kände verkligen att jag ville att pappa iaf skulle fira julen med oss. Hade betytt mkt för mig för man såg honom alltid le och vara så glad så fort han fick julklappar av mig och bror, var som ett sätt för honom att förstå att även om vi bråkade och även om han drack mkt så var han pappa för oss, han hade alltid glädjetårar och ett stort leende för varje julklapp han öppna. Hade kännts bra att ha honom denna jul så han förstår att jag menade inte det jag sa åt honom samma dag som han dog, att han kanske kunde förstå att han ändå är min pappa, för även om han inte var perfekt så var han ändå en pappa som gjorde mkt för oss, han gjorde inte som många andra han sket inte totallt i allt hela tiden, var bara mot slutet då han inte orkade mer för att hans hjärta var sjuk.

Julen var iaf jobbig, som sagt var fanns ingen stämmning det var no feelings at all i princip, ingen glädje att äta julmat(smakade inget), ingen glädje att öppna julklappar trots att jag fick saker jag behövde och som var jättefina.  Var vaken hela den natten vilket jag var tidigare med eftersom jag bara ändå hade mardrömmar om hur julafton skulle vara, inget i drömmen slog in som tur var, men känslan och oron var ändå dära, mamma grät en del och det var svårt att svara på det hon sa, kan fortfarande inte gråta sådära, kan inte visa mig svag, vrf vet jag inte och det kmr jag nog aldrig få reda på. Enda gången jag gråter är när jag hållt så mkt inom mig att det rinner tårar utan att jag ens själv märker det. Antar att jag är den personen som vill kunna visa mig stark och hjälpa andra då de behöver mig, då sorgen lr rädslan tar över. Funderar vart jag fått den förmågan, att hålla mig så lugn i alla situationer.

Juldagen var en riktigt skön paus, festade och umgicks med mina vänner även om förfesten blev flera timmar försenade så var det ändå skönt, ha lite folk omkring sig som inte prata om pappa som bara festade och hade kul som gjorde att jag med kunde ha kul. Kmr inte ihåg så mkt som hände när jag väl var på björnis, tydligen vart uppe på dansgolvet en del vilket är pinsamt för mina dansmoves är noll rytm, kan verkligen inte dansa^^. Efterfesten var riktigt nice den med den avtonade fint och blev mest lung, tjejen som jag nu inte kmr ihåg namnet på var riktigt go hon med, knasiga samtalsämnen men var sådär knasigt och kul ändå.

Blev ingen större mardröm som jag trodde iaf, de senaste dagarna har vart lugna och ändå så verkar det som att det börjar accepteras mer att man inte kmr se pappa mer, mamma har även börjat acceptera det då hon drömt mkt om pappa så allt går sakta uppåt, även om saknaden skaver. Många väljer flick lr pojkvännen före sina vänner, men tro mig det är så fel, det är vid jobbiga situationer då man märker hur mkt ens vänner betyder för en. Mattias och Dennis har kommit hem från ställena de flyttade till och har haft riktigt kul då de hälsat på, blivit annorlunda på något sätt, dagarna har sett annorlunda ut. Är verkligen glad för de vänner jag för utan dem och det stöd jag fått av dem så hade jag aldrig någonsin klarat mig igenom det, så tänk på det, vänd inte ryggen till vännerna för när du väl behöver någon så finns dem alltid dära att hjälpa en. Har inte så mkt mer att skriva nu, ska lira lite cs med simon och dennis om han nu är vaken och inte nördar sig med något annat. Vill iaf skriva en sista sak, Hanna förlåt att jag såra dig, du är en otrolig tjej det ska du verkligen veta, men mina känslor vet jag inte vart jag har dem för är mkt som jag behöver gå igenom. Men jag hoppas att vänskapen vi har aldrig förstörs eftersom det är verkligen någonting otroligt. Men du kmr hitta någon fin kille som kommer göra dig otroligt lycklig det är jag säker på, dessutom kmr jag alltid finnas dära och stötta dig och prata med dig, du är en vän för livet<3